Rapporteringen påminner mig om läget i klimatdebatten idag. Vem visste inte det?, frågar jag mig själv smått indignerad. Har vi inte hört talas om dessa sammanband i flera år? Sedan slår det mig att många inte tagit till sig av vetenskapens analyser av dagsläget. Vår livsstil vittnar inte om mycket annat även om det inte är helt nattsvart på himlen. Små steg tas på individnivå vilket pressar/tillåter politiker att ta större steg. Men finns förståelsen där? Jag tror inte det. Och även om sambanden är invecklade är det inte mer komplicerat än att en normalbegåvad person kan ta till sig informationen utan svårighet. Men det kanske inte är komplexiteten som är problemet.
Jag tror att det känns för stort för att många ska tro att de över huvud taget ska kunna förstå, och absolut för stort för att de ska kunna påverka. Olika gaser som värmer jorden och smälter isar och orsakar stormar i Florida? Hur då? Vad spelar det för roll om jag köper Krav-tomater om industrierna släpper ut sådana omåttliga mängder koldioxid? Varför?
Lättare då kanske att blunda för det där. Att fortsätta göra som alla andra gör och tänka att om ingen myndighet gör något åt det kan jag själv inte gärna börja.
Den minskning av havsisen runt Arktis som skett till i år jämfört med åttiotalet motsvarar halva USA:s yta. Jag förstår om det känns som en övermäktig uppgift att sätta sig in i hur det kan ha hänt, vad det kan få för konsekvenser och framför allt, vad man kan göra åt det.
Trösten är att med lite allmänbildning i ämnet kommer man långt. När man väl förstått, eller kanske snarare accepterat, hur miljöproblemen hänger ihop är det lätt att följa med i vidare resonemang.
Mark Lynas bok 6 grader är en bra introduktion till de här problemen. De två första kapitlen som handlar om global uppvärmning på 1 respektive 2 grader borde i dagens läge bli obligatorisk läsning för alla. Den förklarar hur jorden skulle kunna påverkas av de temperaturförändringar som vi redan får räkna med på ett relativt enkelt vis. Den som inte reda läst boken borde göra det nu.
En insikt om vad som händer med livet på planeten redan vid just 2 graders global uppvärmning vore nog något väldigt nyttigt för alla människor. 2 grader är som bekant det vi satt som mål internationellt för uppvärmning vi kan tolerera. Det kanske har fått många att tro att 2 grader inte innebär några större förändringar. Men redan då händer många saker. Läskiga saker, om man är intresserad av biologisk mångfald, bryr sig om människor i tredje världen, gillar stabilt semesterväder eller har hus nära vattnet.
Attityden kring klimatproblemen är en av sakerna som sätter käppar i hjulet för kampen mot global uppvärmning. Många tänker att varför ska jag sluta flyga när grannen åker på superbilliga solresor? Varför ska jag börja?
Tankemönstret går igen inom både nationell och internationell politik. Inget land vill börja med hårdare lagstiftning mot utsläpp för då försvinner jobben utomlands. Inget land vill börja med en total energiomställning för att visa vägen bort från kol- och kärnkraftsberoende. Ingen politiker vågar begränsa befolkningens frihet och sätta ett tak på utsläpp.
Men begränsa oss måste vi göra om vi ska kunna fortsätta. Och även om vi lär oss leva sparsammare kommer vi nog få vänja oss vid att ha vindkraftverk runt knuten för att njuta av fördelarna.
Accepterar vi klimatförändringarna, och bevisen är övertygande, måste vi också också acceptera att vi måste göra något åt dem.
Den världen där vi kunde utveckla samhället utan att begränsa oss, där alla hade samma bakgrund och vi kände igen oss från dag till dag är borta. Det är dags att släppa den drömmen och gå vidare. Det är detta krampaktiga klamrande vid det gamla livet som utnyttjas av både miljöbovar, främlingsfientliga riksdagspartier, antifeministiska patriarkat och annat oknytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar