Ett inledande föredrag av de två herrarna påminner mig om hur illa det faktiskt är ställt med klimatet. Allt från att de stora isarna smälter och därmed inte får solvärmen att studsa tillbaka ut i rymden igen vilket alltså skyndar på den globala uppvärmningen, till att en regnskog som passerar en viss gräns av förminskning slutar producera sitt eget regn och då snabbt förvandlas till en torr vedhög i väntan på enorma skogsbränder.
Det är kort sagt jävligt kritisk. Vi har redan förbundit oss till en uppvärmning på 3 grader med de enorma förändringar det innebär. Den uppvärmningen i sig kan självmant accelerera till både 4 och 5, kanske t.o.m 6 grader. Ett slut på livet som vi eller någon under de senaste 10 000 åren känt det (men det kommer förstås framförallt påverka kommande generationer).
De påminner mig också om hur mycket forskning det finns som bevisar att detta faktiskt händer och att det är vi som orsakat det. Så mycket forskning att även USA har förstått! Ändå rusar vi inte till barrikaderna och kräver ett omedelbart slut på utsläppen. Vi slutar inte köpa nya teknikprylar. Matbutikerna slänger fortfarande fullt ätlig mat.
Det finns två olika skolor när det handlar om att ställa om samhället. Den ena förordar att samhället lagstiftar och premierar - förenklar för gröna grejer och krånglar till det för utsläppstunga aktiviteter. Den andra säger att individerna måste gå före och visa marknaden vad de vill ha för något i sitt samhälle, den så kallade omställningsrörelsen. Problemet nu är att vi sitter i en rävsax där få skulle rösta för ett parti som vill ha överstatliga klimatåtgärder samtidigt som omställningsrörelsen rör sig för långsamt. Kollektivet väntar på individer och individerna väntar på kollektivet. De stora företagen säger nej eftersom för få medborgare vänt konsumtionssamhället ryggen och aktieägarna förväntar sig avkastning. Och varför vara först med att ställa om och titta på medan andra fortsätter tjäna pengar på ohållbar konsumtion?
Eller vad är det som är ohållbart? Säg inte att det är dyrt att ställa om, säg att det är en stor investering. Jämfört med att ställa om samhället om 30 år då vi har ganska mycket mer problem är det snorbilligt att ställa om nu. Både räknat i pengar och i mänskligt lidande.
Självklart är det så att vi gör en del som är bra för klimatet, men om man vill stoppa utvecklingen vi ser krävs det ganska mycket mer. Jag ser inte hur vi i en hållbar värld ska kunna köpa nya kläder så fort modet svänger, köra bil till jobbet (inte ens miljöbil!), byta ut mobilen för att den är tråkig eller flyga utomlands minst en gång om året. Varken de ändliga resurserna eller atmosfären räcker till.
Som "inre kompass" prövar jag för tillfället att ha frågan: vill jag vara den personen som står längst ner i tillverkningskedjan för den här produkten? Alltså, vill jag vara den som påverkas mest negativt? Ofta blir svaret nej och jag försöker låta bli att köpa (jag lyckas långt ifrån alltid). Det blir automatiskt färre alternativ när man handlar och vissa saker blir det inte alls. Men borde man egentligen kunna förvänta sig att allt ska kunna köpas när som helst? Jag tycker inte det verkar vettigt.
Jag tror att problemet med fri global handel är att jorden är för stor. Vi blir allt för bortkopplade från människorna som producerar våra saker när de bor i Asien, Sydamerika eller Afrika. Vi känner inte deras lidande som vi skulle gjort om det var tusentals skåningar som dog i klädfabriksolyckor, eller gotlänningar som var tvungna att leva på nödmat eftersom ryska fiskeflottor berövade dem deras fisk. Att jag inte vill köpa saker som jag själv inte hade velat producera beror inte på att jag gråter när jag tittar på nyheterna utan för att jag förstår att det inte är rättvist. Jag skulle inte vilja att någon annan försatte mig i den situationen och har därför ingen rätt att göra det mot någon annan. Men det är i huvudsak ett rationellt beslut, inte emotionellt.
Även om inte massorna går runt på gatorna och kräver radikala förändringar tycker jag mig ändå känna att det finns en väldig vilja att sluta göra fel. Folk vill inte medverka till att göra världen till en sämre plats att leva på och kanske skulle många hänga på ett samhälle där de fick mindre bekvämligheter men ett bättre samvete, bara det var lika för alla som bodde där. Kanske skulle en regering som helt plötsligt gjorde Sverige till ett grönt föregångsland och ett exempel för resten av världen mötas av en störtflod av klimatvänner som bara väntat på att någon skulle ta dem i örat och visa vart koldioxidskåpet ska stå?
Vi väntar och ser.
