Hallsberg 2 december 2012, kl 20.20.
Jag var även i Hallsberg strax efter 19.00.
Sedan blev det tågkö.
Eller kanske inte så mycket kö egentligen. Ett godståg hade parkerat på vårt spår och kunde inte flytta på sig. Efter väntan, väntan, väntan, backning, spårbyte, "ursäkta alla resenärer men bistron är tom på mat" och ett reguljärt stopp: "Hej alla resenärer. Vi beklagar att vi lämnat Hallsberg 1 timme och 40 minuter sena". 15 minuter senare: "Hej igen, jag räknade fel. Vi är 1 timme och 30 minuter sena".
Jag är inte stolt över SJ. Det är det nog inte så många som är, speciellt inte de som åkt tåg på kontinenten (eller sydost-Asien) där tågtrafiken går bättre. Ingen av mina medresenärer gillar SJ.
SJ gör mig ledsen.
Inte främst för att jag blivit försenad hem på söndagskvällen 1.30h på en beräknad restid av 2.20h. Saker och ting händer och ibland funkar det inte som det ska. Men det är inte första gången. I fredags var tåget söderut 45 minuter sent och tidigare har resan förlängts med både en och två timmar.
SJ är som en reklamfilm för privatiseringar. Logiken stämmer inte men det har inte visat sig vara det viktigaste i sånna här sammanhang. "SJ är statligt och funkar illa - privatisera och låt marknaden ta hand om det!"
För oss som inte vill se ett sådant samhälle är det djupt problematiskt. Föreställningen om att allt blir bättre i privat regi är väl utbredd och de saker som finns kvar i statlig form måste agera goda exempel. Stora institutioner kan lätt bli långsamma och klumpiga och man tänker sig kunna slippa det med privata aktörer som har lite mera "go". Det finns ingen naturlag som säger att ett företag skulle fungera bättre än ett verk. Det handlar om målinriktning, ansvarstagande, motivation och kunskap. Vem som är din chef är ointressant.
Fördelarna med att staten, och därmed vi själva, förvaltar allmännyttiga tillgångar är däremot enorma. Det är i teorin väldigt smidigt också. I nuläget skyller SJ på Banverket som skyller på SJ när de båda inte skyller på någon annan. Eller på att de har för lite pengar.
Hade samma verk ägt alla infrastruktur på räls i Sverige hade det varit lättare att få svar.
På byggarbetsplatser tillämpas den senare principen på ett sätt. En firma får totalentreprenad för bygget och lovar att lösa allt. Är det något som inte funkar så är det den firmans fel. Det är en smidig variant för beställaren att slippa ansvar, bara att betala och vänta.
Fast kanske kan man se Sverige som en byggarbetsplats och regeringen den som betalat för totalentreprenaden?
Problemet med den här varianten är att det blir för många kockar. Ingen verkar veta vad som händer eller var problemet ligger.
SJ blir fin reklam även för flygindustrin vilket kanske är ett ännu större problem. Vem vågar ta tåget till andra änden av landet i jultid? Flyget är inte bara pålitligare, det är ofta också billigare. Att det är otroligt mycket sämre för miljön har aldrig påverkat den stora massan. I slutändan är det det egna välbefinnandet som väger tyngst.
Bilindustrin kan också tacka SJ. Hade jag och frun tagit bilen från Stockholm till Skövde hade det kostat oss ca 330 kr/person med en bil som drar 0,6 liter/mil. Tågbiljetterna kostade ca 400 kr/person på regionaltåg. Med ungdomsrabatt. Med bilen kommer också andra fördelar som t.ex. flexibilitet. Tåget har självklart också fördelar. T.ex. behöver man inte hålla sig vaken bakom ratten.
Miljömässigt är det klart bättre än flyget men i jämförelse med tåget illa, illa.
Under sånna här förutsättningar hamnar ett alldeles för stort ansvar för att göra det rätta valet på individen. Varför ska någon rimligtvis riskera att utsätta sig för helvettet som är en havererad SJ-resa för miljöns skull när alternativen är så mycket bättre? Eftersom tåget aldrig kommer vara lika snabbt som flyget eller lika flexibelt som bilen måste det vara billigt, skönt och trevligt. Det måste vara flott att åka tåg! Annars kommer vi aldrig lyckas.
Sverige ligger långt bort från vad som krävs av ett klimatsmart avlångt land. I Finland kan man t.ex. köra på bilen på ett tåg i Helsingfors, sova genom natten och köra vidare uppe vid svenska gränsen.
Varför något liknande inte finns i Sverige kan jag inte förstå.
Stockholm 2/12 - 2012. Kl 21.46. Framme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar